Enhandsbackhanden har länge betraktats som tennisens mest eleganta slag. Den har lyfts till toppen av legendarer som Federer, Tsitsipas och Wawrinka, men verkar ändå gradvis tyna bort till förmån för tvåhandsbackhandens effektivitet.

Jakten på maximal stabilitet

Modern tennis kännetecknas av en konstant ökning av bollhastigheten. Mot allt tyngre slag erbjuder tvåhandsbackhanden överlägsen stabilitet. Den icke-dominanta handen fungerar som en guide och ett stöd, vilket gör det lättare att stå emot motståndarens kraft. I en sport där försvaret har blivit avgörande är stabiliteten i en tvåhandsbackhand en fördel som få spelare har råd att ignorera.

Utmaningen med höga bollar och topspin

Spelets utveckling på grusbanor och den massiva användningen av topspin har gjort livet svårt för anhängare av enhandsbackhanden. Det är fysiskt utmattande och tekniskt komplicerat att slå en boll som befinner sig ovanför axeln med bara en arm. Spelare som Rafael Nadal har bevisat att de genom att mata bollar mot denna zon kan neutralisera även de bästa enhandsbackhandslagen. Med två händer är den optimala träffytan mycket större, vilket underlättar kontrollen av höga bollbanor.

Serve-hastighet och retur

Med servar som regelbundet överskrider 200 km/h är reaktionstiden vid returen minimal. Tvåhandsbackhanden möjliggör en kortare och mer kompakt rörelse, vilket är idealiskt för att blockera bollen och utnyttja motståndarens hastighet. Med en hand är förberedelsen ofta längre, vilket gör att spelaren riskerar att bli frånsprungen av de kraftfullaste servarna på proffstouren.

En utbildning inriktad på effektivitet

Idag prioriterar de allra flesta träningsanläggningar tvåhandsbackhand från tidig ålder. Det är lättare att lära sig för barn som saknar styrka i underarmen och garanterar snabbare resultat i tävlingar. Enhandsbackhanden har blivit ett undantag, ett ofta estetiskt val som kräver en enorm teknisk investering för att vara effektiv på hög nivå.

Slutsats

Även om enhandsbackhanden förmodligen aldrig kommer att försvinna helt tack vare dess mångsidighet i slicen och dess skönhet, har den blivit ett nischvapen. I en tennisvärld som blir alltmer fysisk och snabb verkar säkerheten och styrkan hos tvåhandsbackhanden definitivt ha tagit över efter det förgångnas klassicism.